Det svarta hålet.
Mitt liv går i vågor. Ena dagen mår jag kanon bra. Andra dagen e allt skit.
Det e inget jag kan styra över. Alltid en gåta på morgonen när jag vaknar.
Men just nu börjar jag inte alls må bra.
Det e så mycket tankar och funderingar som finns i mitt huvud.
Gör jag rätt gjorde jag rätt?
E jag intresserad av han eller har han bara varit en tröst i allt det jobbiga.
Ska träffas snart och prata. Men kommer man fram till det på en gång?
Eller e det något man märker av?
Mår jag bra av att träffa någon eller borde jag va singel och hitta mig själv?
Jag känner mig så ensam. Helt tom.
Jag försöker visa mig så stark hela tiden. Fast jag egentligen e så svag.
JAG E SÅ SVAG
Detta va det sista jag behövde.
Finns saker som "pappa" borde vet om som jag försökte tala om en gång men det stannade i halsen. Men va spelar det för roll nu? De e nog bara bra om han inget vet.
Men jag får bära på allt själv.
Jag vill veta hur allt kommer sluta om det kommer finns något ljust.
För jag ser det svarat hålet och jag orkar inte hålla mig uppe snart.
Jag vill va den här tjejen igen. Livet lekte.
Jag mådde skit bra hade verkligen allt man kunde önska sig då.
JAG VA LYCKLIG
